Om jag hade varit hemma just nu så hade jag påbörjat studentveckan och om några dagar hade jag sjungit om studentens lyckliga dar med min fina klass, jag hade äntligen varit klar med gymnasiet och oj vad härligt det hade varit! Men nu är det inte så, för jag valde att åka på ett utbytesår och ångrar jag det? inte en sekund.
Om jag inte hade åkt så hade jag inte fått två extra familjer, jag hade inte fått vänner från Italien, Tyskland, Japan, Brasilien, Norge, Sydkorea, Danmark, Polen, FInland, Belgien, Frankrike, Ungern, Spanien, Österrike, Schweiz, Columbia, Ecuador, Chile, Boliva, Kanada, USA, Sverige, och massa andra länder. Ja ni ser ju, nu har man vänner från alla världens hörn! Jag hade inte "studerat" på ett amerikansk high school, hade inte upplevt all dess high school spirit, football matcher, homecoming week, prom x2, leadership camp i Olympia med 800 studenter från hela washington state. Jag hade inte fått se all dessa platser runt om i WA, jag hade inte åkt till Kanada fem gånger, jag hade inte åkt till Idaho på senior trip, jag hade inte pratat engelska hela dagarna, jag hade inte åkt till Hawaii, jag hade inte träffat Ariana Grande, eller sett Katy Perry, Jason Mraz & One Direction. Jag hade inte planerat en resa med bästa familjen till Oregon, Kalifornien, Nevada, Arizona och New York.
Utan jag hade levt mitt vanliga och jättebra liv (som jag ser jättemycket fram emot att komma hem till nu!) med bästa familjen, vännerna, jobben, och jag hade tagit studenten nu. Men tänkt, om jag inte hade vågat ta det där klivet även fast det var väldigt läskigt och nervöst, vad mycket jag ändå hade missat. Saker som jag inte hade en aning om att de fanns. Som man brukar säga "the magic happens outside your comfort zone"
Så ja, enligt mig är det helt klart värt det att ta studenten ett år senare. För tack vare detta utbytesår så har jag vuxit väldigt mycket (både på insidan och utsidan lol) som kommer gynna mig hela livet. Så alla som funderar på att åka iväg, jag har bara en sak att säga: ÅK. ÅK. ÅK.
